Just nu känns det som om det har blivit en trend att ta
beslut väldigt mycket pga. av andra personer har ”hört, sett och känt”. I dessa
mediala tider så är det lätt att lyssna på vad andra skriver och tycker.
Sociala medier är fantastiska på att ge respons och ge kraftuttryck över hur
personer känner.
Det som ”hörts, sett och känts” är till 99 % alltid negativt –
åtminstone det som skrivits och delas av personerna.

Men är det inte OK att berätta att man hört, sett
och känt? Jo absolut! Om personen i fråga verkligen är tydligt med vad det är
de hört, sett och känt. För att någon annan ska kunna ta ett beslut i frågan så
måste det vara övertydligt med hur, när, i vilket sammanhang osv personen
upplevde det den upplevde. Och detta är sällan något som anges utan det är
oftast väldigt generella påståenden som görs.

Vill personen i fråga inte vara tydligt med vad de
”hört, sett och känt”, ja men då vill väl personen inte berätta det. Fine säger
jag. Men räkna då inte med någon förändring ifrån dem som du ”hört, sett och
känt” om. Förändring kan bara ske om rätt personer får informationen. Även om
rätt person får informationen så kanske det ändå inte sker någon förändring – för
kanske håller inte personen med. Det är helt OK att tycka olika och hantera
situationer olika. Tycker jag.


Att bara dela med sig av att man ”hört, sett eller
känt” utan att ge någon förklaring är ju bara bortkastad tid för alla. Varken
sändare eller mottagare kan ju få ut något av det. Alltså blir det bara att man
tänker ”ja ha ja. Det var väl ointressant”.

Vi har alla ”hört, sett och känt”. Ingen är undantagen varken som mottagare
eller sändare av fenomenet. Det finns
nog de som tror att de är undantagna.
Och då var vi ju tillbaka igen på det där
med ödmjukhet…