Nu var det länge sedan jag behövde skriva av mig. Det är ju
därför jag har denna blogg – för min skull. Jag bryr mig föga om någon läser
eller inte läser inläggen. De är skrivna för mig och för att det är för mig det
bäst sättet att ”släppa” någon eller något som stör mig i mitt liv, och ibland
bara för att jag behöver just skriva.

Över lag är jag en lycklig person, men då och då kommer det upp saker som stör
mitt lyckliga liv. Och då blir det ett inlägg. Nu är det dags…
Jag försöker hålla en ödmjuk approach till folk och deras beteenden. Jag vet ju
att hur någon beter sig beror på genetik, miljö och erfarenhet och det är svårt
att klandra någon för just detta, speciellt eftersom man väldigt sällan har
hela bilden klar för sig varför någon gör/säger som de gör.
Men ibland rinner bägaren över även för mig. När någon anser sig vara bättre än
andra, när någon går i taket för att man erbjuder hjälp, när någon inte tror
att någon annan har mer kunskap/erfarenhet än just denne för att personen i
fråga har vissa meriter och framgångar, när någon alltid tror det värsta om personer
och agerar där efter, när någon inte själv anstränger sig för att få till en
förändring, när någon tar beslut pga. sådant man ”antar”, någon som anser att
dennes hund inte presterar som den ska, och när någon driver någon (djur eller
människa) för hårt för sin egen skull.
Jag blir helt enkelt skogstokig på detta! Varför? Jo för att det saknar vanlig
jävla respekt och insikt! Djur eller människa kvittar – alla förtjänar samma
respekt.

De flesta av dessa personer som jag blir skogstokig på är hundmänniskor av
något slag (det är den kategori av människor som jag kom mest i kontakt med).
Det är människor som lägger mycket tid, pengar och ork på att träna hund och vissa
av dem talar gärna och ofta om hur duktiga de är. Däremot får misslyckanden
inte samma utrymme (om ens något) på t.ex. sociala medier. Undan tag finns.
Jag accepterar att dessa människor finns i min sfär eftersom jag valt att vara
del hundvärlden och jag accepterar att det finns en anledning till beteendet, men
jag har svårt att acceptera dessa beteenden eftersom det drabbar någon annan än
dem själva. Och jag har svårt att acceptera att dessa personer inte kan se att
det drabbar andra och vad deras sätt/beteende gör med/mot andra.

Ta lite av den där tiden, lite av de där pengarna och lite av den där orken och
lägga den på att förändra er själva. Ni skulle må så mycket bättre! Andra
skulle må så mycket bättre! Jag skulle må så mycket bättre! Annars är jag rädd
att ni kommer bli ensamma i framtiden. Mycket ensamma.
Och eftersom ni många gånger är så duktiga på att träna hund och har kunskapen
hur man lär in rätt beteenden så borde ni ha kompetensen att tillämpa samma
inlärning på er själva. Så varför inte börja i morgon? Ju tidigare desto bättre
för oss andra.