Jag har alltid varit dålig på att sätta mål och ha mål. Livet har liksom gått bra ändå. Skola, jobb, utbildningar – likadant över allt. Det enda området jag egentligen har haft någon form av mål inom så är det

Inom hundträningen även om de har varit mer av visioner än mål. Jag har strävat efter rätta känslan på tävling mer än resultat och varit nöjd med det som vi presterat.
Men så får man den där sparken där bak av någon som på ett ärligt och öppet sätt säger till att man borde skärpa sig! Och visst är det så! Inte för min skull utan för hundarnas skull – de förtjänar en matte som är tydlig i sin träning och på tävling, och som faktiskt visar hur fantastiska de är. Sagt och gjort, jag började med att sätta tre trappsteg av mål för min och Cixx tävlingsframtid, och ett för mig personligen för att kunna nå det högsta trappsteget av dessa tre. Det är nu ca 4 månader sedan jag började forma tankarna så smått, jag har under den tiden läst och lyssnat på fantastiska hundtränare som hjälp på vägen. Sakta men säkert förstår jag storheten i att ha mål och en strukturerad, planerad väg dit – tävlingsmänniska eller ej.
Det är tydligheten det kommer ge mina hundar som är anledningen till mina mål och vägen dit. Genom tydligheten i vår träning och planeringen – steg för steg- kommer målen att nås. Jag tänker att inlärningen och träningen dessutom kommer bli roligare, mer fokuserad och motiverad. Jag älskar ju att träna, detta kommer bara öka den känslan. Utöver känslan att nå delmålen (de olika trappstegen) och slutliga målet så har jag också lagt till extra belöningspotter till mig själv för stegen och målet.
Stödord har hittats för att inte glömma och hela tiden påminnas om det viktigaste. Jag har hittat ett enkelt sätt att hålla ihop allt.

Utöver målen så har jag kvar min vision och visionen får aldrig hamna i konflikt eller kompromissas på pga. målen. Min vision är minst lika viktig som målen om inte viktigare. Ett mål är ju att de ska gå hand i hand, ett mål som nås om visionen inte har uppfyllts är inte ett nått mål.
Precis som att visionen aldrig får kompromissas på för att nå målen så får inte heller min relation till mina hundar kompromissas. Inget är så viktigt som vår relation. Det är alltför ofta som man ser ägare som glömmer detta i tävlingssituationer pga viljan att alltid prestera, vinna och nå mål. Man ser fortfarande hundar som inte får belöning efter loppet pga de missade en slalomingång, hundar som tas av banan för de missade ett kontaktfält och hundar som får skarpa, otrevliga ord för att de inte sitter kvar i starten….Så tråkigt…Och så tråkigt att hundtränare idag fortfarande inte förstår att deras hund ÄR en reflektion av deras kunskap – det står jag fast vid! Däremot inte sagt att kunskapen i framtiden inte kan utökas eller hur!

Jag delar sällan eller aldrig mina och Cixx tävlingsresultat på sociala medier. Våra resultat definierar inte oss. Jag efterfrågan inte bekräftelse av andra. Resultaten är bara ett kvitto över just då och där, och hur bra vi klarade av just den uppgiften just då och där. Och nej…inget av mina mål är att ta mig till SM eller VM.
Väldigt få personer känner till mina mål. Ingen känner till min vision förutom jag. Jag säger som Jimi Hendrix ” I dont consider myself to be the best..and I do not like compliments, they distract me”. Däremot är jag de flesta gångerna ruggigt stolt över vad vi åstadkommit på tävlingar men nej, de definierar oss definitivt inte.

Jag är redo för vår målinriktade framtid! Gott nytt tankesätt!