Blog Image

Livet och jag

Om "Livet och jag"

"Livet och jag" är för min skull och mitt behov av att skriva och känna. Sanningar och osanningar - allt ur mitt tycke. Gilla eller gilla läget - ert val :)

Livet och ärligheten

Nya tider... Posted on Mon, March 14, 2016 18:37:48

Det är få blogginlägg som känns så ärliga och mänskliga som
detta från Denise Fenzi! Det finns ett drev emot hundtränare som tränar med
positiva metoder om de någon gång skulle tappa humöret mot sin hund. De blir
helt plötsligt dubbelt så ”dåliga” mot traditionella hundtränare som dagligen
använder sig av onödiga beteenden och röstlägen mot sin hund både i vardagen
och i sin träning.
Förra våren gick jag en kurs där en av deltagarna berättade om en av Sveriges
bästa hundtränare och när hon ”tappade humöret” på sin hund på en tävling.
Deltagaren berättade detta med skadeglädje och med en ”hon ska inte tro att hon
är något” – attityd mot denna person. Jag blev alldeles paff! Inte över det som
hänt utan för attityden från den som berättade.
Vi är alla människor och vi gör alla misstag. Vi tappar humöret och vi finner
det igen. Men, precis som Denise skriver så är vi som tränar med positiva
metoder fullt medvetna om att det inte sker någon inlärning i dessa tillfällen.
Om och när det händer så har vi så mycket + på vårt relationskonto med vår hund
att skadan (om det överhuvudtaget blir någon) är minimal. Själv går jag
dessutom direkt in i ett analys-mode för att förstå vad som hände och varför –
för att se till att minska risken för att hamna där igen.
Läs och begrunda. Och jag skriver under på hennes sista mening ” If you’re
looking for the perfect trainer, keep looking”. Tror du att du är den perfekta
hundtränaren/hundägaren? Dags att ta på ödmjukhetsglasögonen och jag välkomnar
dig till verkligheten.


”THE PERFECT TRAINER

I got the
following response to last week’s blog:

“I’m
pretty sure I’ve heard YOU use No Reward Markers in your training.”

I have no
idea how to respond to that.

You should
see what I do when a squirrel cuts across the front of my house and all three
dogs go careening and screaming from window to window. I yell something
along the lines of, “DAMN IT STOP THAT!” Two out of three
generally take note and settle – for that moment anyway.

But I’m not
training; I’m being irritable. I’m interrupting the behavior at that
moment so I can finish my conversation in peace. The fact that the
careening behavior happens again for the next squirrel strongly suggests I’m
accomplishing nothing, and if I really wanted to change that behavior then I’d
need to commit to a training plan. Right now that’s not a priority so I
yell, two dogs care that I’m annoyed so they stop, and the third will quit on
his own when he realizes his cohorts have abandoned him.

Good
training? Of course not. Since training requires change, I think it’s fair to
say it’s no training at all. It’s just me being crabby and too lazy to
deal with the dogs properly.

Being a
positive reinforcement trainer doesn’t mean I’m all sweetness and light.
I’m just not there as a person. My husband has to put up with the
fact that sometimes I’m grumpy and irrational. My kids have to put up
with the fact that sometimes I’m grumpy and irrational. And the dogs?
Same deal.

If I take a
five minute video of my training, within that five minutes I will easily be
able to pick out good decisions, bad decisions and everything in between.
Since I put my training videos on my blog and I often train in public,
anyone is welcome to watch a five minute video and pull apart the good from the
bad. Have I used NRM’s? All the time! Do I think that they
are helping my training? No, but that’s a different question. It’s
just me being human; being a bit frustrated at the moment. And the dogs aren’t
freaking out, so they’ll have to keep putting up with me as I evolve as a
trainer.

I follow a
philosophy of training. I test variables and I refine my training all the
time. But as often as not, I’m muddling along. Maybe I’m muddling at a
higher level than many other trainers, but muddle I do.

It’s good
enough for me. If you’re looking for the perfect trainer, keep looking.”
Källa: http://denisefenzi.com/2016/03/08/the-perfect-trainer/



Livet och att se, höra och känna

Nya tider... Posted on Tue, March 08, 2016 19:19:26

Just nu känns det som om det har blivit en trend att ta
beslut väldigt mycket pga. av andra personer har ”hört, sett och känt”. I dessa
mediala tider så är det lätt att lyssna på vad andra skriver och tycker.
Sociala medier är fantastiska på att ge respons och ge kraftuttryck över hur
personer känner.
Det som ”hörts, sett och känts” är till 99 % alltid negativt –
åtminstone det som skrivits och delas av personerna.

Men är det inte OK att berätta att man hört, sett
och känt? Jo absolut! Om personen i fråga verkligen är tydligt med vad det är
de hört, sett och känt. För att någon annan ska kunna ta ett beslut i frågan så
måste det vara övertydligt med hur, när, i vilket sammanhang osv personen
upplevde det den upplevde. Och detta är sällan något som anges utan det är
oftast väldigt generella påståenden som görs.

Vill personen i fråga inte vara tydligt med vad de
”hört, sett och känt”, ja men då vill väl personen inte berätta det. Fine säger
jag. Men räkna då inte med någon förändring ifrån dem som du ”hört, sett och
känt” om. Förändring kan bara ske om rätt personer får informationen. Även om
rätt person får informationen så kanske det ändå inte sker någon förändring – för
kanske håller inte personen med. Det är helt OK att tycka olika och hantera
situationer olika. Tycker jag.


Att bara dela med sig av att man ”hört, sett eller
känt” utan att ge någon förklaring är ju bara bortkastad tid för alla. Varken
sändare eller mottagare kan ju få ut något av det. Alltså blir det bara att man
tänker ”ja ha ja. Det var väl ointressant”.

Vi har alla ”hört, sett och känt”. Ingen är undantagen varken som mottagare
eller sändare av fenomenet. Det finns
nog de som tror att de är undantagna.
Och då var vi ju tillbaka igen på det där
med ödmjukhet…



Livet och tystnaden

Nya tider... Posted on Thu, March 03, 2016 18:58:27

Den 11
februari kom då dagen. Dagen då beslut var tvungna att tas. Dagen som jag
egentligen visste innerst inne skulle bli den sista. Dagen då hjärtat blev
tomt. Dagen då trycket över bröstet var värst. Dagen för tårar i mängder. Dagen
då 6 års dagliga rutiner för alltid försvann…
Helmer lämnade oss klockan 17.46 i en mjuk hundsäng i ett rum med tända ljus
och fantastisk personal på Hässleholm djursjukhus. Med matte och husse vid sin
sida tog han lugnt sina sista andetag och hjärtslag.

Men det
var också dagen av kärlek. Att börja dagen bara han och jag nere i Loshult som
han älskade. Trots att han var så sjuk så gick han ett varv runt planen, glad
och svansen i vädret – bara lite långsammare än vanligt.
Jag lät honom gå som
han ville, lukta på vad han ville, titta på vad han ville, kissa på alla
mullvadshögar han ville, slabba i vattenskålen så längre han ville, titta på
tågen. Och där plötsligt glimmade ögonen till, bara för en sekund eller två,
och han tittade på mig ” Matte! Ska vi träna något?!”. Ögonblicket försvann…och
det var nog där och då som det riktigt gick upp för mig att slutet var nära. Vi
vände åter till bilen och jag såg att han var klar. Klar för att gå vidare.
Klar för att gå vidare dit vi inte kan följa med. Klar att lämna oss.

Vi är kvar. Med tomhet och kärlek i hjärtat. Och med en tystnad som är svår att
leva med. Tystnaden av avsaknad av tassar över golvet. Tystnaden av avsaknade
snarkningar om natten. Tystnaden av avsaknaden av nattliga vandringar från en
säng till en annan. Tystnaden av avsaknaden av ” släpp in mig då!” – skall. Tystnaden
av avsaknad av 10 minuters vattenslabbande. Tystnaden av avsaknaden av
märgbensgnag.
Tystheten, den är värst.
Ljudet av tystnad.




Livet och kritiken

Nya tider... Posted on Wed, March 02, 2016 19:04:39

Kritik är
tufft! Bara att inse. Det gör allt lite ont i hjärtat. Men ack så viktig. Jag
upplever att man sällan får öppen kritik idag, just för att det finns en känsla
av att om jag ger någon kritik så kommer personen i fråga att tycka mindre om
mig. Men kritik är också utveckling – att ta till sig, analysera och se vad man
kan/behöver förändra. Olika människor uppfattar samma saker och händelser på
olika sätt och vi är bra på att ”tro” saker just pga av detta. Om någon inte
hör av sig så uppfattar man det som kritik mot sin person. Om man inte blir
medbjuden så är det oftast sak samma. Uppfattar man att man blir åsidosatt –
jajamen, man tar det som kritik mot sig själv.

Annika R
Malmberg Hamilton, VD för Annika R Malmberg AB skriver följande:

”Vem älskar
kritik? Ingen.

Lär dig göra något bra av kritiken. Så får du en ovärderlig konkurrensfördel.
Få saker kan gör oss ledsna, arga eller illa till mods som kritik. Ändå kan
rätt hanterad kritik fungera som den bästa tändvätska och få dig att äntligen ta
tag i något som du skulle ha behövt ändra på för länge sedan. Och eftersom de
flesta inte är särskilt bra på att ta kritik, men du är en av få som klarar
det, så kommer du få en ovärderlig konkurrensfördel. Du kommer helt enkelt
utvecklas snabbare än alla andra.

Känn igen dina försvarsmekanismer

Situationer
som vi upplever som ett hot mot den bild vi har av oss själva kommer att skapa
olust hos oss. Våra krafter kommer då att koncentreras på att ta bort den här
obehagliga känslan. Kritik är en sådan situation som ofta utlöser en eller
flera reaktioner hos oss, så kallade försvarsmekanismer eller eliminatorer, de
eliminerar tar bort olustkänslan. Eliminatorer är ofta energikrävande och gör
oss på lång sikt nedstämda och kraftlösa, men på kort sikt fungerar de utmärkt
som ett skydd mot olusten. Om du till exempel får kritik för att inte ha gjort
en uppgift i tid och du svarar “Jag visste inte att det var så
bråttom” eller “Ingen har sagt till mig att jag skulle göra det”
så försvinner ju olusten kortsiktigt. Jag har ju inte gjort något fel för jag
visste ju inte! Ansvaret att själv hålla sig informerad om vilka uppgifter som
ska lämnas in och till när är nu som bortblåst, nu är det bara “någon
annans fel” att jag inte gjort det jag skulle göra. Det är mänskligt och
naturligt att vilja försvara sig när man får kritik. Men eftersom reflexen är
omedveten, märker du sällan när du gör det. Du anser bara att den som ger dig
kritik är dum eller orättvis. På så vis är det ofta svårt att upptäcka sina
reaktioner och ta sitt ansvar när något går fel. Mitt bästa
råd är därför att konsekvent ändra sitt agerande när man får kritik. Följ
checklistan nedan så ökar dina chanser att faktiskt kunna höra vad andra säger
till dig.

Tycker du
ofta att kritiken är felaktig eller orättvis?

Det är
något fantastiskt över människor som man kan ha ett lugnt och sansat samtal med
om deras prestation utan att de går i taket, blir emotionella eller iskallt
rationella bara för att bevisa sin oskuld. Händer det att du får ta emot kritik
som du anser är felaktig eller orättvis? Bestäm dig då för att det inte handlar
om att du har rätt och den andre har fel. Be om exempel istället. Försök förstå
hur den andre ser på situationen och säg att du inser att ni har olika
perspektiv. Om du visar att du accepterar att man kan se på en situation på
olika sätt och att du verkligen försöker förstå och ta till dig kritiken
uppfattas du som både ödmjuk och kompetent. Dessutom gillar vi dig. Lycka till.

Så här blir
du bättre på att ta kritik

Andas. Håll
tyst. Även om du vill försvara dig så vinner du på att inledningsvis bara vara
tyst och koncentrera dig på att lyssna. Försök att inte se arg, ledsen eller
upprörd ut.

Lyssna till
den kritik som riktas mot dig. Slå inte ifrån dig och säg att det är fel bara för
att du själv inte känner igen dig. Be om exempel. Ingen har rätt att kritisera
dig som person, men ditt agerande. Kan de inte precisera vad som är fel,
behöver du inte lyssna.

Fråga någon
av dina närmaste om de håller med om kritiken och om ja, be dem ge dig exempel
på situationer när det här beteendet visar sig. Kanske förstår du bättre nu?

Om du inte
vet hur du ska göra istället – be andra komma med förslag på hur du skulle
kunna ändra ditt beteende/agera annorlunda i vissa situationer

Tänk på
konsekvenserna i ditt liv om du “aldrig gör fel” – tror du andra
kommer erkänna sina fel och brister då? Kommer du bli omtyckt och respekterad?
Och kanske viktigast av allt: kommer du utvecklas i den takt du vill och är
värd?”

Men
shit! Nu blev ju det där med kritik lite intressantare! Och ni där ute – om ni
nu har kritik att ge mig, bring it on! Jag kommer lyssna och fråga.
Ni behöver
bara vara beredda på att kunna förklara.



Livet och enkelheten

Nya tider... Posted on Sun, January 03, 2016 15:35:15

”Om du inte kan förklara det enkelt nog, har du inte
förstått det tillräckligt bra”. Lyfter på hatten för den, Mr Einstein!
Ju mer jag lär mig om positiv hundträning, ju mer jag lyssnar och ”ser”, ju mer
jag analyserar och funderar så slår det mig allt oftare – svaret på varför inte
fler anammar vårt sätt att träna hund på. Vi kan inte förklara varför de ska träna på detta sätt på ett
enkelt och begripligt sätt för den ”normale” hundägaren! Vi slänger ur oss
termer och hävdar ny forskning till höger och vänster. Har vi en gång lärt oss
en term kan vi inte döpa om den, inte göra den enklare eftersom vi nästan tror
att den då inte blir sann och att den då skulle förlora sitt värde. Och inget kan vara mer fel!
Det har nästan blivit en sport att kunna bräcka varandra i termkunskap, kan man
få leka ”besserwisser” jämt emot en träningskompis, kollega eller konkurrent så
tar man chansen. Måste man slänga sig med ord som ”prompts, prompt fadings,
aversiva stimuli, kriterium osv?

Ord har betydelse om ingen förstår dem! Eller om ingen känner att de skulle
tjäna på att känna till betydelsen av dem!
Jag har sedan sommaren just funderat och lagt ned ganska mycket tid och energi
på att försöka hitta ett enkelt sätt att förklara positiv hundträning som alla
kan ta till sig, förstå både koncept och varför de bör träna på detta vis. Jag
är på god väg kan jag säg! Det blev genom ett Eureka-ögonblick klart för mig
vilken väg och vilka ord vi ska använda.


Susan Garrett ska verkligen ha kred för att det gick så lätt – hon är i sitt
sätt att träna hund men också i hur hon förklarar, en stor förebild inom
hundträning. Kanske är engelska ett mer nyanserat språk och kanske är det
därför lättare för engelska instruktörer att få med fler på banan. Men Susan
har också förstått värdet i att alla ska kunna gå och ta till sig hennes kurser
och inte bara andra instruktörer eller vi som ibland blir lite nördiga i vår
hundträning och vårt hundträningsspråk. Det är genom de stora massorna som det
kommer ske en förändring i vanliga människor och hundägares sätt att träna och
behandla sina hundar. Vill vi ha (r)evolution inom vår värld måste vi börja
fånga dessa vanliga hundägare. Jag vill ha (r)evolution! Vill du? Eller ska
vårt sätt att träna vara några få förunnat bara för att de andra inte vill eller
orkar lära sig rätt termer? Finns det personer som då är rädda att de ska bli
av med sin ”plats” som mer kunnig än andra?

Dags att göra lite ”soul searching” tror jag. Vilket är bäst på långsikt? Så
klart är det att fånga den vanlige hundägaren och få dessa att göra en
förändring i sina tankar och sitt handlade.
Enkelhet är en dygd och samarbete är en dygd. Låt oss för dem samman. Nu.
Det
är dags nu!



Livet och ödmjukheten

Nya tider... Posted on Sat, January 02, 2016 14:14:11

I
våras var jag på anställningsintervju på ett annat IKEA bolag än det jag då
jobbade för. Jag fick ett antal av IKEAs värdeord lagda framför mig och den
anställande chefen bad mig plocka det som betydde mest för mig. Utan tvekan
valde jag ordet ”ödmjukhet”. Enligt Wikipedia så betyder Ödmjukhet följande:Ödmjukhet är
en personlig egenskap. En ödmjuk person har en balanserad självuppfattning och
är medveten om sina begränsningar.”
Kort efter började jag fundera över mig själv och mina
egna beteenden, var jag ödmjuk eller gillade jag bara att andra var ödmjuka?
Var alla de som jag ”hängde” med ödmjuka? Bestämde mig för att ta mig själv i
kragen och bli en mer ödmjuk människa och sluta uppmuntra de som inte var.

Och när man gör ett val och börjar öppna ögonen lite så ser man väldigt snabbt
att ödmjukhet är en bristvara, speciellt på facebook. Jag vet inte om det är
behovet av självbekräftelse som är orsaken till det men det blev väldigt
tydligt att vissa personer inte längre levde upp till mina kriterier för ett
”gilla-tryck”. Ju mer jag kritiskt granskade det jag läste desto mindre ville
jag vara en del av dessa personers inlägg och av facebook. Det är kanske inte alls så tanken var med inläggen som jag uppfattade dem, men det var just så som
jag uppfattade dem. Första semesterdagen
plockade jag bort FB Appen ur telefonen och lugnet infann sig i sinnet på ett
helt annat sätt. Lugnet över att inte smörja vissa egon, lugnet över att jag
faktiskt ”tänkte” och lugnet att faktiskt bara ”gilla” det som jag verkligen
gillade.

För mig är en ödmjuk person inte bara någon som ”har en balanserad
självuppfattning och är medveten om sina egna begränsningar”, utan det är även
hur man är emot andra människor och respekt för andra människors bagage och
bakgrund. Det är lätt att basunera ut sitt ”tyckande” och att generalisera utan
att tänka på just anledningen till varför någon tycker annorlunda eller agerar
annorlunda. Vi är alla resultatet av våra tidigare erfarenheter. Jag har ingen aning om allas bakgrund,
underliggande sjukdomar, tidigare erfarenheter osv – vem är jag då att kritisera
det de tycker?

Inom hundträning så försöker många proklamera att man ska gå till botten och
hitta grundproblemet och inte bara göra en quick-fix av beteendet, titta på
orsaken till varför hunden beter sig som den gör, men samma människor gör helt
tvärt om när det kommer till de inlägg de gör till alla i sin närhet eller till vissa grupperingar
generellt. Noll ödmjukhet och noll empati.

Jag har också varit väldigt o-ödmjuk, kritiserat och ”tyckt” en massa. Men jag
har tagit mig i kragen och förändrat mina egna beteenden och kommer fortsätta jobba på att bli en bättre person. Har jag förlorat några på vägen? Ja, absolut
men med facit i hand så mår jag betydligt bättre nu utan dem i mitt liv. Och
det är säkert ömsesidigt.


Over and out!



« Previous